Läkeväxter
Mentol:
Kommer från växten pepparmynta, mentha piperita. En flerårig växt ca 50-60 cm hög, fyrkantig, granlik stjälk med motsatta, kortskaftade äggrunda, mot spetsen skarpt tandade blad som kan vara rent gröna, men också stöta i rött. Ljusvioletta blommor. Pepparmynta har en genomträngande aromatisk doft.
Innehåller:
En eterisk olja som till mer än hälften består av mentol, vidare bitterämnen och garvsyra.
Användning:
Den torkade drogen har en angenäm lukt och ”kylande” smak. Den har namn om sig att vara matsmältningsbefrämjande och krampstillande varför den ges vid kolik, gaser i magen och gallsmärtor. Utdraget man gör av växten kan användas lika bra utvärtes, speciellt på svårläkta sår. Pepparmyntsoljan, som kvarstår i den sedan 1964 Nordiska farmakopén, har ingått i många ”patentmediciner” som tillskrivits galldrivande och inflammationshämmande effekt.
Utdrag ur ”Läkeväxter förr och nu” av Harald Nielsen. Förlaget FORUM
Pepparmynta:
Innehåller eterisk olja med mentol, menthon, jasmon, garvämne, bitterämne.
Verkan:
Smärtlindrande, gallstimulerande, kramplösande, motverkar väderspänning, antiseptisk.
Utdrag ur ”LÄKEVÄXTER från hela världen” av William AR Thomson
Kamfer, cinnamomun camphora:
Ett ständigt grönskande träd, som har sitt ursprung i Kina och Japan, men nu finns även i andra subtropiska länder. Ur veden utvinner man olja. Marco Polo upptäckte på 1300-talet att kamferoljan var högt värderad av kineserna som medicin, doftmedel och balsamerande väldoftande salva.
Användning:
Utvärtes, som liniment mot smärtor i muskler och reumatiska besvär. Nerv- och ryggsmärtor. Även på hudproblem, mot kyla, brännsår, kroniska sår, blåmärken, småsår samt frostskador. Inmasserad på bröstet mot bronkitis och luftvägsinfektioner.
(Kamfer är belagd med restriktioner i vissa länder)
Fritt översatt från ”The Encyclopedia of Medical Plants” av Andrew Chevallier. Förlag DK PUBLISHING, INC.
Kajeputolja:
En eterisk, kamferluktande olja som utvinns ur stam och blad av Melsieuca leucandendron, ett myrtenväxtträd från Indonesien och Australien.
Användning:
Oljan används som husmedicin, bland annat mot reumatiska besvär, astma, bronkitis, halskatarr, inflammationer, insektsbett, inälvsmask och dålig matsmältning.
Källa: Bra böckers lexikon.
Kamomill:
Av alla medicinska växter är kamomill, Matricaris kanske den välkända. Dess läkande egenskaper är mångfaldiga och omfattande och används både invärtes och utvärtes.
Kamomill är ett mycket anspråkslöst ”ogräs” som växer på åkrar, sädesfält och obrukad mark överallt i Europa, Nordamerika och Australien. Det är den äkta kamomillen vi använder, den kan ju förväxlas med åkerkulla och baldersbrå, som båda är värdelösa för medicinskt bruk.
Sannolikt är kamomillen den mest vetenskapligt utforskade läkeväxten och dess kliniska verkningar är ytterst väl dokumenterade. Den mest verksamma substansen är den eteriska oljan, den består i huvudsak av azulen.
Kamomill är medlet för att bota hudens och slemhinnornas sjukdomar, speciellt inflammationer. Detta är skälet till varför vi så ofta stöter på kamomill som ingrediens i sårsalvor, hår- och hudvårdsprodukter som oljebad och tvålar samt produkter för spädbarnsvård. Ett välbeprövat och framgångsrikt medel vid inflammationer och hudretningar.
Kamomillens karaktär beskriver man bäst som milt lösande och lugnande. Men den har bevisat att den, all sin mildhet till trots, likt rölleka kan bekämpa sjukdomsalstrande svampar och oskadliggöra vissa bakteriegifter.
Utdrag ur boken: ”Läkeörter för hela familjen” av Barbara & Peter Theiss. ICA Bokförlag
Kamomill:
Innehåller eterisk olja med chamazulen och bisabololja, kumarin, flaven, glykosider, slemämne, fettsyror, socker.
Verkan:
Kramplösande, motverkar väderspänning, smärtlindrande, inflammationshämmande, sårläkande, desinficerande.
Utdrag ur: ”Läkeväxter från hela världen” av William AR Thomson.
Ceder, cedrus atlantica:
Växter i flera medelhavsländer, men den som används mest växer i Nordafrika. Den har använts i många år bland annat vid balsamering och i medicinskt syfte. Man utvinner olja ur både löv och ved.
Verkan:
Starkt antiseptisk, blodstillande, slemlösande, smärtstillande.
Användning:
Utspädd och inmasserad i huden verkar den avsvällande. Oljan är bra även mot olika infektioner i bröst och luftvägar. Den har utmärkt effekt på vanliga och variga sår. Inom naturmedicin används den mot syfilis och lepra.
Fritt översatt från: ”The Encyclopedia of Medical Plants” av Andrew Chevallier. Förlag DK PUBLISHING, INC.
Lagerbärsträdet:
Lagerbärsträdet, Laurus nobilis, ett ca 5-7 m högt, ständigt grönt träd med långa, smala, lansettformade, på översidan glatta blad. Kan också uppträda som buske. Frukten är ett blåsvart bär. Trädet härstammar från Syren och är allmänt planterad i medelhavsländerna. I Sverige kräver lagerbärsträdet drivhus.
Kulturhistoria:
Hippokrates använde bären som slemlösande och menstruationsframkallande medel. Den feta oljan som kan pressas ur bären användes länge för insmörjning av stela leder och muskler. Svensken Olaus Martini skriver på 1600-talet att bären också kan hjälpa den impotenta mannen.
Innehåller:
Både bär och blad innehåller en eterisk olja, bären dessutom en ca 25 % fet olja.
Användning:
Den feta oljan som pressas ur bären används fortfarande som liniment samt mot hudsjukdomar.
Utdrag ur: ”Läkeväxter förr och nu” av Harald Nielsen. Förlaget FORUM
Lagerträd:
Innehåller eterisk olja med cineol och pinen, fet olja med laurin-, olje-, pamitin- och linolsyra, phytosterin, laurinalkohol.
Verkan:
Matsmältningsbefordrande, urindrivande, genomblödningsökande.
Utdrag ur: ”Läkeväxter från hela världen” av William AR Thomson.
Eukalyptus, myrtaceae:
Ett alltid grönskande träd som kan bli upp till 50 meter högt. Den kommer ursprungligen från Australien, men växer även i andra subtropiska zoner runt jorden. Man skördar de färska löven, torkar dem eller utvinner oljan. Oljan essentiell innehåller ca 80 % cineole, flavanoider, garvsyra och resin.
Verkningar:
Antiseptisk, blodcirkulationsökande, slemlösande.
Användning:
Aboriginalerna i Australien har länge använt eukalyptus mot infektioner och feber. Den är antiseptisk, vilket har god vekran på förkylningar, influensa och halsåkommor. Den slemlösande effekten är bra för luftvägsinfektioner samt bronkitis och lunginflammationer. Den har en värmande effekt och underlättar andningen vid olika infektioner i de övre luftvägarna.
Inmasserad på huden är den smärtstillande, utmärkt på reumatiska besvär t.ex. värk, stela leder och även läkande på vissa hudinfektioner.
Fritt översatt från: ”The Encyclopedia of Medical Plants” av Andrew Chevallier. Förlag DK PUBLISHING, INC.
Muskot, myristicacea:
Växer i Indonesien, ett ständigt grönt träd som bär frukt efter 8 år. Ur muskotnöten utvinner man sedan den essentiella oljan som finns i salvor av olika slag. Muskot används även i matlagning samt för invärtes medicinering. I Indien tros den också ha en stimulerande effekt på sexualdriften (Muskot i för höga doser kan vara farligt).
three shea nuts, one is filled with butter.
Användning:
Utvärtes i salvor mot reumatiska besvär ökar blodcirkulationen. I Indien även på olika typer av eksem samt mot ringorm.
Fritt översatt från: ”The Encyclopedia of Medical Plants” av Andrew Chevallier Förlag DK PUBLISHING, INC.